Biografi

Petrus Toxy

 

SiteLock

Petrus Toxy

Självbiografi

Förord.

 

Okunskap föder rykten.

 

Juridiskt arbete för arbetsgivare och minoriteter föder näthat.

 

Här kommer kunskap direkt från källan.

 

Är sedan 1985 Ethical Hacker (EH).

Är i grunden akademisk historiker med odemokratiska grupper, som min specialitet.

Studerar nu (2014) till jurist med inriktning mot IT-rätt. Har god erfarenhet av arbetsrätt och folkrätt. Inom folkrätt intresserar jag mig för Israel/Palestina - frågan.

 

Har parallellt med juristlinjen studerat extra kurser i affärsjuridik, associationsrätt, och avancerad skatterätt inkl. s.k. White Collar.

 

Blev 2016 utvald till världens första Self-Driving Car Engineer Nanodegree Program, Udacity, USA. Var en av 250 utvalda från hela världen till den första kursomgången. Programmet är på avancerad nivå inom maskinlärning. Programmet är skapad i samverkan mellan industrin (BMW, NVIDIA, MB, Silicon Valley mfl.) och Udacity.

 

Avser ta ut min LL.M. 2016/2017.

 

Kommer 2017/2018 ta ut en Master i Historia, med inriktning mot IT-historia.

Respektive en Teknik kand. i Datavetenskap, med inriktning mot datasäkerhet.

 

Teknik kand. avser jag ta ut 2018/2019. Prioterar före en Teknik kand. i Sverige kurser i utlandet som: CEH, och hos följande organisationer: Cisco, Comptia, EC-Council, Linux, Microsoft, Offensive Security och (ISC)2.

Inom Comptia arbetar jag mot en CASP. Inom Linux arbetar jag mot en LFCS.

Mitt mål är att blii CISSP, CCFP och OSPE certifierad.

 

Inom historia på avancerad nivå samlar jag på min fritid material från olika källor om Finlands och Sveriges medverkan till Förintelsen. Materialet kommer ändra den Finska och Svenska Historieskrivningen avseende ländernas medverkan till Förintelsen.

 

Är därtill utbildad arkeolog, med inriktning mot marinarkeolog. Min specialitet inom arkeologi är Karelsk sjöfart och samhällsstruktur från stenåldern till korstågstid.

2014 erkände min dåvarande professor, att mina teser från 1993 hade tio år senare visat sig genom utgrävningar stämma. 2014 ville Arkeologiska institutionen vid Stockholms universitet sända min uppsats till Vitterhetsakademien, eftersom den är det enda av sitt slag, inom sitt forskningsområde, i Sverige.

 

Har vid sidan om arkeologin studerat Antikens värld och samhällsliv, med inriktning mot judarnas ca 4000 åriga historia, Israels ca 3000 åriga historia och Romarrikets ca 1000 åriga historia.

 

Inledning.

 

Granskning av höger- och vänsterextremism.

 

Historikernas uppgift.

 

Historikernas uppgift är att studera hur det var förr i tiden. "Förr i tiden" är allt som inte är nuet. "Förr i tiden" är likväl det som skedde för tusentals år sedan, som det som skedde för en sekund sedan. Vi historiker skriver historia för oss själva. Vi skriver historia för våra barn och framtida generationer. Historien behöver skrivas åt de som levt. Historien behöver skrivas och skrivas om för att motsvara erfarenheter, behov och intressen hos dem, som lever nu och åt de som lever i framtida generationer.

Historiker vill visa att historiska kunskaper ger en bättre förståelse av vår egen tid och framtiden.

Historikernas tolkning av det förflutna spelar en central roll för vårt handlande, som påverkar framtiden.

En historiker ska våga föra fram obekväma sanningar, som inte är mode för dagen.

En historiker ska våga delta i samhällsdebatten. Historikern ska våga korrigera felaktiga slutsatser även om slutsatserna ligger i strid med historikerns personliga värderingar.

En historiker ska våga lämna skrivbordet.

Historikerns största fiende är historikern själv. En historiker ska öppet redovisa sin bakgrund.

En historiker ska kontinuerligt kritiskt granska sig själv och våga korrigera sina tidigare slutsatser.

Historikerns enda lojalitet vilar mot forskningen.

Odemokratiska grupper.

 

"Freedom is free, but freedom don't come free." / Petrus Toxy

 

Många odemokratiska grupper, från höger till vänster och radikala islamister där vid sidan om, har ett högt säkerhetstänkande. Det enda sättet att som historiker granska dessa grupper är att göra det personligen.

 

Har tidigare som historiker granskat högerextremism. Vågar påstå att jag år 2000/2001 gjorde Sveriges första virtuella kartläggning av svensk högerextremism och den svenska högerextremismens virtuella kopplingar till andra odemokratiska grupper.

 

Min senaste granskning har handlat om vänsterextremism och vänsterextremismens kopplingar till S, V, LO och SAC.

En spinn-off av denna granskning har varit att se hur kopplingar mellan LO och SD ser ut.

Som grädde på moset uppdagades även kopplingar mellan MP, S och V samt islamistisk fundamentalism.

 

Att man granskar både höger- och vänsterextremism är ovanligt i Sverige. Det vanliga är att man kartlägger antingen eller.

De flest historiker och journalister utgår från vad som säljer - det säljer sedan efter Andra världskriget att skriva om högerextremism, men det säljer inte att skriva om vänsterextremism. Särskilt inte om spåren leder in i LO och S.

Till detta spelar en i Sverige från barndomen inprogrammerad okritisk mytbild in, att LO och S står för det "goda" i samhället. Denna bild har i Sverige frodats i sedan folkhemmets intåg på 1930-talet. Begreppet "Folkhem" är från början ett borgerligt begrepp, som därefter 18 januari 1928 lanserades av S partiledare Per Albin Hansson.

Bilden om att S och LO står för det "goda" förstärktes 1968, där flera av de som ingick i den s.k. 68-vänstern fram till idag har haft eller har ledande positioner inom den offentliga Sverige och svensk media. Att S de senaste 100 åren haft stark inflytande på den svenska politiken, även när S inte haft regeringsmakten, har med tiden inprogrammerat en okritisk mytbild i samhället, om att LO och S står för det "goda".

Den bilden har ett fåtal gånger ruckats. Det har i modern tid skett på 1970-talet, på 1990-talet och på 2000-talet. Samtidigt som ett politiskt skifte kunde skönjas 2006 och 2010, så har begreppet "vänstern" breddats.

Idag inkluderas mer än endast S och LO i denna mytbild. Idag på 2000-talet ses Vänstern i Sverige i sin helhet, som det "goda".

Till detta spelar in att ett flertal journalister inom svensk media har vänstersympatier. Vissa journalister har även en bakgrund inom vänsterextremism. Med vänsterextremism menas ex. nätverk som AFA.

I detta sken är det inte konstigt att vänsterextremism i Sverige inte belyses i samma grad som högerextremism.

Därav kommer större acceptans för det s.k. "goda våldet", som vänstern i Sverige utövar mot meningsmotståndare. Det "goda våldet" består av allt ifrån förtal till skadegörelse och grov misshandel. Det "goda våldet" förekommer såväl på Internet, i den virtuella världen, som i det fysiska världen. Bland de som utövar denna "goda våld" hittar man alltifrån medlemmar inom S, V, MP, LO, SAC till mindre partier och organisationer inom vänstern, om man väljer se politik som en höger-vänster skala.

 

Vänsterextremism gjorde sitt intåg i Sverige.

 

Vänsterextremism gjorde sitt intåg i Sverige på 1990-talet. Det som idag skulle kallas för vänsterextremism hade då existerat i Sverige redan från 1800-talets slut/1900-talets början.

Den hade i decennier blommat upp före Saltsjöavtalet 1938, inför Andra världskriget och på 1960-talet. Det som idag associeras till vänsterextremism, ex. nätverk som AFA och RF (omgrupperad sedan 2015) hade inte i dagens form existerat tidigare. Den antifascistiska rörelsen växte fram i Sverige i början på 1980-talet. Det var en social rörelse. Dess rötter låg i 1970-talets solidaritetsrörelse. Den växte fram som ett svar på en ny tid och nya krav, som vänstern på 1980-talet upplevde behövdes. Det som hade hänt var att vänstern upplevde att högerextremister vuxit sig starkare och att våld i högre grad riktades mot vänstern från högerextremt håll.

Den första sammandrabbningen mellan vänsterextremister och högerextremister skedde 1980. Det skedde i Södertälje. Nästa gång vänsterextremister och högerextremister drabbade samman var 1 Maj 1984. Därefter accelerade antalet sammandrabbningar.

1985 i Växjö tordes de flesta äldre komma ihåg. Det var gången då skinheads jagade på flykt av uppretade Växjö bor och en skinhead fick den berömda tantväskan i huvudet. 1986 och 1987 trappade konfrontationerna upp mellan vänsterextremister och högerextremister. Kulmen nåddes 30 november 1987.

I maj 1989 drabbade högerextremister och vänsterextremister åter samman, som en del av vänsterns kampanj mot Shell. Det är denna generation av vänsterextremister, som kom att utgöra första AFA generationen.

1991 gjorde Ny demokrati sitt intåg. VAM och Lasermannen spred skräck. I radion spelades Ultima Thule.

 

AFA hade existerat i England och Tyskland redan på 1930-talet, men fick en modern svensk uppföljare 1991. På Internet står att svenska AFA grundades 1993, men det är fel. AFA deltog redan två år tidigare på 30 november. Jag vet det från fyra A1 källor, som tillhörde de första AFA:iterna i Sverige. Orsaken till att AFA grundades i Sverige var den ovan beskrivna ökade våldet mot vänsteraktivister.

Från början var Antifascistisk Aktion - AFA ett arbetsnamn på arbetsgruppen, som planerade en motdemonstration den 30 november 1991. Man planerade en motdemonstration, eftersom Stoppa Rasismen inte avsåg ordna någon motdemonstration.

Inspiration hämtades från England där AFA grundats 1985, som en reaktion mot Margaret Thatchers Storbritannien och mot den högerextrema BNP. AFA i Storbritannien i 1980-talets tappning hämtade i sin tur inspiration från 1930-talet och dåtida AFA i Storbritannien.

Första gången som AFA i Sverige i större skala gjorde ett framträdande var således 30 november 1991. Det skedde i Kungsträdgården, Stockholm och i Lund. Till den först nämnda tillställningen kom AFA:iter i bl.a. inhyrda bussar från olika delar av Sverige.

Till den sist nämnda tillställningen kom bl.a. BZ rörelsen från Danmark. De var välorganiserade och motiverade. Slaget om Kungsträdgården böljade fram och tillbaka medan polisen stod och tittade på. Våldet var grovt. Var själv ett ögonvittne. Det var mitt första steg som historiker student, att utveckla en egen metod, att införskaffa historisk material åt forskningen.

I Lund hindrade militanta vänsteraktivister Karl XII tåget med hjälp av stenar och pyroteknik.

Bland den första generationen av AFA kunde man bakom motorcykelhjälmar och rånarluvor hitta en blandad skara av alltifrån arbetslösa anarko-feminister till läkare.

Idag är flera av dessa väletablerade inom det offentliga Sverige. De arbetar idag som: arbetstagare ("arbetare"), journalister, politiker, fackligt förtroendevalda, läkare, jurister på kända advokatbyråer, jurister på juristbyråer, lärare, doktorander (PhDr och JurDr) osv. Vissa av deras barn tillhör/tillhörde nästa generation av AFA.

Det är från denna tillställning 1991 i Stockholm, som man kan härleda dagens misstro bland vissa av de äldre, mellan olika organisationer inom vänstern. En sådan konflikt som bestått från 1991 till dagens datum är den mellan nätverket AFA och Rättvisepartiet Socialisterna. Mer om detta i min bok "Vänstern inifrån".

Efter tillställningen 1991 fortsatte nätverken träffas. I september 1993 träffades 20-tal lokala AFA grupper och de bildade ett nationellt nätverk, Antifascistisk Aktion.

Samtidigt grundades AFA i Danmark och Norge. Namnet lånades från både AntiFascist Action i Storbrittanien och 1930-talets Antifascistische Aktion i Tyskland.

 

Fortsättning följer...

 

Att diskursen utpekar således något som "gott", innebär att det måste finnas en motkraft, någonting som är "ont". Det "onda" var i Sverige under 1990-talet högerextrema element. Vissa av dessa högerextrema element har i vart fall till synes ändrat karaktär från högerextremism till socialkonservatism. Ett sådant exempel är Sverigedemokraterna, SD. SD var 1988 ett högerextremt parti, som vilade på BSS och en ren nationalsocialistisk grund. På 1990-talet ändrades SD till att vara ett främlingsfientligt nationalistiskt parti med nationalsocialistiska element. SD blev mot slutet av 1990-talet ett populistiskt främlingsfientligt parti. På 2000-talet förvandlades SD från ett främlingsfientligt nationalistiskt parti med nationalsocialistiska element till ett socialkonservativt parti med nationalistiska drag, men fortfarande med vissa högerextrema element. Under 2010-talet har SD blivit ett socialkonservativt part med nationalistiska drag, som raderat ut de högerextrema elementen, med några undantag. SD ligger 2015 nära S på en höger-vänster skala, med undantaget för det nationalistiska draget.

Att SD fortfarande av ovan nämnda personer betecknas som högerextrema eller t o m nationalsocialister beror på att SD var högerextrema när vänsterextremister, som idag klättrat inom det offentliga Sverige, hade dessa som sina meningsmotståndare på 1990-talet.

Därför hittar vi än idag samma diskurs, som på 1990-talet, vad avser ex. SD.

Det "onda" har från 1990-talet således fått innefatta allt, som inte motsvara utövarna av det "goda våldets" politiska uppfattning. Den uppfattningen är bred. Således är det "onda" måltavlan för det "goda våldet" bred.

Det "onda" innefattar idag alltifrån företagare i arbetsrättsliga konflikter, politiska meningsmotståndare alltifrån borgerliga partier till idag socialkonservativa nationalistiska partier som SD, det inkluderar judar och högerextrema element. Ibland inkluderar det även vänsteraktivister, som inte delar vänsterextremisters våldsmetoder.

Den näst sist nämnda gruppen har under 2010-talet blivit försumbar liten. Det har lett till att våldet riktats särskilt mot de två först nämnda grupperna och mot judar när tillfälle har getts. Tillfälle har getts när rekvisiten för antisemitism har uppfyllts. Dagens tema för antisemitism är Israel-Palestina-frågan och antisionism, vilket leder till antisemitism.

Detta då enskilda judar hålls av vänstern i Sverige, där bland vänsterextremister, ansvariga för staten Israels politik. Antisemitismen riktas då mot judar, judiska institutioner och synagogor samt tillställningar. Dagens antisemitism vattnas av förtroendevalda, som Sveriges Utrikesminister Margot Wallström 2015, när hon ansåg (och anser) att terrorattacken mot bl.a, judar i Paris hade med Israel-Palestina-frågan att göra, underförstått att "judarna fick skylla sig själva" för att de mördas i Europa, enbart för att de är judar.

 

Hur svårt etablissemanget har att belysa vänsterextremism framgår i Anna Lena Lodenius bok "Gatans parlament". Anna-Lena Lodenius har mig veterligen sin politiska sympati hos Centerpartiet. I vart fall har hon själv påstått det 2010 när hon höll ett seminarium hos Centerpartiet.

I boken uttrycker hon hur hon har ett närmast dåligt samvete av att granska vänsterextremism. Detta p g a personliga kontakter med fd AFA:iter. Samtidigt går hon 100% in när hon som journalist granskar högerextremism. Väl är det. Än bättre hade det varit om hon gått 100% oavsett extremism.

 

Samma sak när det kommer till tidningar som EXPO, som ska granska extremism.

I EXPO hittar man ytterst få ord om vänsterextremism. Det tordes ha sina förklaringar.

En förklaring är kopplingen mellan enskilda på Aftonbladet, Expressen, Strix, EXPO och Researchgruppen.

EXPO har enligt mig en olycklig koppling till Searchlighs grundare, som är den i Europa som utåt sett är knutpunkten för Antifa nätverket, dit bl.a. det svenska AFA nätverket ingår.

EXPO skulle kunna granska vänsterextremism om de ville, men i och med samarbete med ex. f d AFA:iter, så gör man inte det. Lika lite som att du som journalist skulle skriva ner din vän, som du umgås med.

Det ironiska i sammanhanget är att de bästa researchen på EXPO gjordes på den tiden AFA:iter infiltrerat EXPO. Varför infiltration, om man idag samarbetar med f.d. AFA:iter?

Det avgörande ordet tordes just vara "idag" och att AFA är ett nätverk.

 

Varför man gjorde det tidigare tordes endast de berörda AFA:iterna kunna svara på, men:

 

  • EXPO har som bekant ett ytterst fint arkiv över svensk högerextremism;

 

  • EXPO är en plattform att slå ifrån. På samma sätt som antagonisterna försöker ex. använda Avpixlat mfl. sajter, som plattform att slå ifrån.

 

På den tiden AFA:iter infiltrerade EXPO, utpekades i vart fall inte människor utan grund, som klandervärdiga. För att sedan försöka släta över uthängningen med en lam ursäkt.

Detta har tyvärr hänt de senaste åren. Problemet var, när EXPO var infiltrerad av AFA:iter, att vänsterextremister inte granskades. Detta av naturliga skäl - man granskar inte sig själv.

På den punkten är det å andra sidan än idag status que på EXPO.

 

Att AFAs infiltrationer gett EXPOs ledning eftertanke, kan utläsas inte minst av att den första frågan jag fick av EXPO:s chefredaktör Daniel Poohl:

-Tillhör du AFA?

 

Detta var i samband med att det var tänkt att jag skulle hjälpa EXPO med en research om Svensk Motståndsrörelse (SMR) (Dagens NMR förf. anm.) och deras kopplingar till andra nordiska länder och USA.

I detta arbete skulle mina data- och språkkunskaper ha kommit till pass. Researchen påbörjades, men tiden fick den aktuella hösten läggas på personliga händelser.

Jag vet inte om detta med AFA är en standard fråga, som Daniel Poohl ställer till alla.

Svaret på Daniel Poohl fråga är i vart fall:

 

-Nej.

 

Hur etablerade tidningar tog emot boken "Deltagänget" ger en fingervisning om hur okritiskt etablerad media granskar "vänsterns goda våld". Boken är skriven av Arbetarens förra chefredaktör Salka Sandén tillika f d medlem i AFA. Arbetaren är SAC Syndikalisternas tidning.

Hade recensionerna varit lika goda om det varit en bok av en SMR aktivist, som berättade om SMR våld? Eller om gängmedlemmar i en kriminell organisation, som berättade om sin vardag? En vardag som består av att knäcka knäskålar, av att slå sönder bilar, av att slå sönder lägenheter, av att idka mordbrand? Någonstans får man som tidningsredaktion fråga sig vilka värden man hyllar:

 

- Står man som tidningsredaktion för ett demokratiskt rättssamhälle, där polismyndigheten har ett våldsmonopol eller står man för att svartklädda extremister tar på sig rätten att nyttja våld mot andra enskilda?

 

Att boken därtill fick ett pris från Stiftelsen Hela Sverige Artister mot nazister visar att antingen är man helt aningslös om hur våldet på gatan ser ut eller så ger man sitt fulla stöd till gatans parlament.

Frågan är om artisterna själva vill leva i ett sådant samhälle där alla tar sig rätten?

I stiftelsens stadgar står att: "Stiftelsen skall varje år dela ut minst ett stipendium till grupper eller individer som aktivt arbetar för att bekämpa nazismen i Sverige."

Uppenbarligen idkar stiftelsen extensiv tolkning vad som ingår i begreppet "aktivt arbeta för att bekämpa nazismen i Sverige".

På f d statsrådet Mona Sahlins initiativ tilldelade Göran Perssons regering 2001 stiftelsen

fem (5) miljoner kr.

 

 

Höger- och vänsterextremism är två olika sidor av samma mynt - extremism.

 

I min livs bok är höger- och vänsterextremism två olika sidor av samma mynt - extremism. Däremellan finns ingen gräddfil åt någon sida.

 

I min livs bok finns det inte ett "ont våld" och ett "gott våld", vilket höger- respektive vänsterextremism kallas och tycks upplevas av gemene hen.

För mig finns det endast ett politiskt våld - det onda politiska våldet, som i slutändan hotar sluka demokratin.

 

För min granskning som historiker och för mitt pro bono arbete som jurist, har jag fått ta emot förtal, ofredande, skadegörelse, mordhot m.m.

Detta har jag fått mottaga från både höger- och vänsterextremister. Det i sig visar varför dessa grupper, oavsett hur långt in i det etablerade samhället spåren leder, är ett hot mot demokratin.

 

Människor undrar om det har varit värt att utsättas för hot från både höger- och vänsterextremister. Det vanliga är att man är hotad av det ena eller andra.

I ett demokratiskt perspektiv är det djupt tragiskt att behöva utsättas för hot av någon part.

 

Att därtill hota jurister i deras arbete, som ex. LO-medlemmar gjort i mitt fall, är därtill ett direkt angrepp på rättssamhället. I en demokrati ska dessa yttringar beivras det hårdaste, men det görs de inte. Det beror på många saker:

 

Det beror på naivitet hos folkvalda. I vissa partier vilar därtill naiviteten på partiskhet och en tro på det "goda våldet".

 

Det beror på okunskap hos rättsvårdande myndigheter. Rättsvårdande myndigheter saknar kunskap att se helheter. Historien visar att myndigheter tenderar utgå från förutfattade meningar.

Förutfattad mening är en mall. Att fylla mallen med utvald kunskap ger sökaren det den söker, men en sådan mall inte ger är verkligheten.

 

 

"The very ink with which history is written is merely fluid prejudice." / Mark Twain

 

 

Är det värt det?

 

"Är det värt?", det är en fråga jag ofta får.

 

Låt oss vända på steken - fråga dig själv - är det värt i ett demokratiskt samhälle, att våga lyfta på locket och se vad som puttrar i det fördolda?

 

Är det för demokratins fortlevnad värt att våga följa spåren in bakom kulisserna?

 

Är det värt att värna om demokratin?

 

Demokrati är något vi tar vi för givet. Det är först när vi inte har demokrati, som vi kommer inse det sköra med demokrati och då är det försent.

 

I världen finns det miljoner med människor, som varje dag anser att det är värt att dö för demokratin, om inte för deras egen skull, så för deras barns skull.

 

Mitt svar är således - jag anser att det är värt att värna om demokratin, om inte för min skull, så för mina och dina barns skull.

 

Jag förväntar mig att det demokratiska rättssamhället ska värna om mig, om inte för min skull, så för mina barns skull.

Hittills har det demokratiska rättssamhället inte värnat om mig, för varken min eller mina barns skull.

 

Att kontakta svenska rättsvårdande myndigheter är idag, som att ringa ett telefonnummer utan abonnemang:

 

"(Felsignal) Numret du har ringt saknar abonnemang" - ingenting utreds, allt läggs ner.

 

 

"Democracy must be built through open societies that share information. When there is information, there is enlightenment. When there is debate, there are solutions. When there is no sharing of power, no rule of law, no accountability, there is abuse, corruption, subjugation and indignation."

/ Atifete Jahjaga

 

 

Vad tycker du själv?

 

Tycker du att det är värt att stå upp för demokratin?

 

Om du anser att det är värt att stå upp för demokratin, visa det då i ord och handling.

Jag talar inte om bu-rop, nyckelknippor och visselpipor när ex. SD ska tala.

I ett demokratiskt samhälle har alla rätt att tala, så länge de inte bryter mot rådande författning. Detta är det sköra med demokratin, att demokratin är beredd att offra sin egen fortlevnad, för att alla ska få komma till tals. I ett demokratiskt samhälle ska även de få komma till tals, som vi som värnar om människornas lika värde inte vill ska få komma till tals.

Det jag istället talar om är ord och handling i vardagen. Bryt vardagsrasismen i det offentliga rummet - det som jag idag kallar för vardagsfrämlingsfientligheten. Detta eftersom vi idag vet att raser inte biologiskt existerar inom homo sapiens sapiens, och därför bör vi idag inte heller använda en diskurs, som om diskursen vore sann.

 

Bryt vardagsfrämligsfientligheten. Bryt vardagsextremismen i det offentliga rummet.

Sitt inte tyst och se på när människor omkring dig förtalas, ofredas, hotas till livet, för att de tillhör en minoritet, för att de stått upp för rådande författning, för att de stått upp för demokratin, vilket inkl. det fria ordet, så längre orden inte uppfyller rekvisiten för brott.

 

Utgå inte från att en viss sorts hot eller våld är rättfärdigad, för det finns endast ett slags hot och våld - det orättfärdiga hotet och våldet.

 

Utgå inte från att det i demokrati ingår en rätt att omkullkasta det demokratiska samhället.

 

Personligen anser jag att det är värt att stå upp för demokratin. Även om det kostar i form av hot och hat.

 

 

 

Petrus Toxy

 

 

/ Petrus Toxy

Dubbel Fil.kand. (2014);

Jur.stud. (LL.M. 2016/2017);

Self-Driving Car Engineer, Nanodegree program, Udacity;

Master stud. Historia (Filosofie masterexamen 2017/2018);

Tek.kand. stud. (Tek.kand. 2018/2019).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved. Petrus Toxy 2011.